Direktlänk till inlägg 10 februari 2015
Ja jag klagar igen. LÅT MIG. Verkligen bland de värsta med mig det är min otroligt starka egenskap av att endast kunna gråta i ensamhet. Värre nu sedan jag började med p-pillarna och allt skit som har fuckat. Jag mår verkligen jätte bra! Härligt liv, kompisar och gör saker som får mig lycklig! Men. Känner mig så fruktansvärt löjlig som idag. Jag började att gråta till . Problemet är egentligen inte att det kmr vatten. Utan det är alla äckliga och orealsitiska tankar om vad folk tkr om mig, hur dålig och värdelös jag är m.m Hormoner på spänn och den osäkra flickan som jag var när jag var 12 år kommer fram. Så sjukt sårbar. Jag kan inte bara stänga av. Vilket är jobbigt. Jag måste drf andas succesivt och komma tillbaks genom det. Jag vet att det är över tills imorgon och att det inte är någon fara. Men vill kunna gårta ut hos folk men har sjukt svårt för det. Är trött på att humöret vänder på fem öre och inte "kunna" säga det till ngn. Förstår ni?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 | 4 |
5 | 6 |
7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 |
13 |
14 | 15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 | |||
23 | 24 |
25 |
26 | 27 |
28 |
||||
|