Direktlänk till inlägg 21 december 2013
Som jag har berättat för er så är det för mig den värsta sjukdomen att dö av är fetma. Tänk att dö av en "sjukdom" som man kunde fixat HELT UTAN problem under hela sitt liv när man ligger där på sjukhuset under. Ilskan, irreteration osv som kommer fram när jag ens tänker på det. Du har svårt att gå, ibland prata, hitta kläder and more. Hur roligt är det? Inte så värst roligt.
Jag har själv haft en nära släkting som dog av fetma vilket har gett mig en tankeställare i livet. Mitt enda mål är att inte dö av en orsak som JAG SJÄLV hade kunnat fixa. Jag har sen tonåren alltid varit mån om min kropp. Jag behöver inte ha magrutor(hehe hade det ett tag:*) eller vara super slim. Bara jag är smal(inte anorektiker smal), energisk och rörlig så är jag nöjd. Just nu tycker jag att jag är helt perfekt. Lagom med muskler överallt samt en lagom stor mage vilket även gör att jag känner mig sexigare! Vilket jag tror att alla vill känna sig?
Något jag inte förstår är de som äter mer pga av att de mår dålig. WTF liksom. Hur kan du äta när du mår dåligt? Du trycker ofta ner dig själv i deprimerande tider så var kommer hungern och maten in? Har du inte fullt upp med dig själv redan? Jag är iaf en sån människa som tappat aptiten och äter då mindre, ibland nästan ingeting.
Skriv gärna vad ni tycker! Håller ni med/ håller ni inte med :D
Och om ni vill så kan ni skriva vad ni tkr om sådana här inlägg!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|