Ja jag klagar igen. LÅT MIG. Verkligen bland de värsta med mig det är min otroligt starka egenskap av att endast kunna gråta i ensamhet. Värre nu sedan jag började med p-pillarna och allt skit som har fuckat. Jag mår verkligen jätte bra! Härligt liv, kompisar och gör saker som får mig lycklig! Men. Känner mig så fruktansvärt löjlig som idag. Jag började att gråta till . Problemet är egentligen inte att det kmr vatten. Utan det är alla äckliga och orealsitiska tankar om vad folk tkr om mig, hur dålig och värdelös jag är m.m Hormoner på spänn och den osäkra flickan som jag var när jag var 12 år kommer fram. Så sjukt sårbar. Jag kan inte bara stänga av. Vilket är jobbigt. Jag måste drf andas succesivt och komma tillbaks genom det. Jag vet att det är över tills imorgon och att det inte är någon fara. Men vill kunna gårta ut hos folk men har sjukt svårt för det. Är  trött på att humöret vänder på fem öre och inte "kunna" säga det till ngn. Förstår ni?  

Har varit en väldigt bra än så länge. Glad, ombekymrad(om allt förtutom plugg men jaja. Kom till insikt att jag har kommit till det stadiet i stresspluggandet när man bara skiter i det. Känns.. Vet inte. Bra?) och icke irriterad.
    Hade lektion till 20 i 11(var då på HKR för att dela ut enkäter. Snabbt och lugtn för min del utan några större problem. Mkt nice), möte upp Sara och de innan deras lektion och sedan plugga på deras lektion samt äta efteråt. De hade lektion efteråt(lol sug på den^^) och jag väntade på Maja. Hade beslutsångest på vad jag ville ha av choklad, chips eller dippa med nyttigheter. Smsade ut till en del folk och med deras hjälp + nyttighets tänkandet så har vi nu taco dippa med äpple och mini morötter(IIIH!!).

Tänkte bara kolla serier nu och chilla. Läxor är gjorda så gott som jag orkar och kan. Här får ni ett collage med: tre bilder i ett, bild på mumsigheterna jag köpte + random söt bild. Den nya nötar låten ska såklart oxå få ta sin plats: