Alla har vi kännt den någon gång. Känslan av att känna sig misslyckad. Jag personligen har oftast väldigt höga krav på mig själv. Både i skolan och resten av livet, även om jag inte alls visar det så går det runt i min hjärna hur jag kunde gjort det bättre. Hur jag kunde ha tänkt på det ena och det andra. Och till sist varför jag inte gjorde det bättre. Konstant dra ner mig själv för att jag vill göra det så bra som möjligt.
     

Även i de ämnena där jag bara satsar E så har jag som rutin i huvudet att utvärdera allt som kunde gått bättre när jag får tillbaka uppgiften. Trots att jag egentligen är nöjd så är jag på något sätt ändå inte nöjd. Can you feel me? Det har nog blivit en vana från grundskole tiden när det var minst ett C som gällde(förutom i matte för det suger jag i. Men kan tilläga att även här har jag varit onöjd med E på inprincip varje prov sedan åttan). Ett annat exempel är när jag fick A i medieproduktion i tvåan. Jag var förvånad och nöjd till en början men titt som tätt tog rutintankarna över och jag kunde inte glädja mig själv åt det som jag hade åstakommit. 
   

Sedan har vi ju resten av livet. Komipsar, festa, fotograferingen osv. Nu handlar det inte om att jag inte är nöjd med min kompisar eller att de suger. Det handlar mer om när jag är med de. Jag måste vara hyper glada Emma. Jag måste vara bättre på det ena och det andra(detta är en stor variation från person till person). Men huvudgrenen här är att jag inte egentligen förtjänar de. Thay are too good for me and I´m just an asshole they have to drag with. Jag är helt enkelt inte värda de.
    Fest delen är dock lite "lättare". Här handlar det i stora drag om att se bra ut, visa min sexiga kropp och vara så flörtig som jag kan, även om jag inte alltid känner för det. För inse fakta. Jag älksar att se bra ut, visa min sexiga kropp och vara flörtig men det är inte alltid att jag känner eller vill. Som sagt ingen press från någon av de som jag festar eller dricker med utan mig själv. Annars mår jag inte bra, enligt mig själv.
       Mitt fotande handlar om att jag ALDRIG är nöjd med en bild. Hittar alltid fel, saker som jag kunde gjort bättre och sågar mig tills det inte är roligt längre. Jag tror att detta är en liten liten del till att fotograferingen inte är lika kul längre. Jag hade liksom inte detta innan. Då var det endast roligt. Nu även om man t.e fotar en resa för minnen så sätter jag ribban oerhört högt. It´s like dude du är på semster. Lugna dig. Släpp allt.

But I can´t. Because i`m not good enough.

Hatar dessa hormonerna något otroligt fruktansvärt satans mycket. Ni kan nog gissa att planera för idag inte gick ihop alls. Även om vi flyttade de till imorgon så brast det för mig. Tänker och sa till mig själv "ffs Emma. Skärp dig. Så jävla löjlig är du..". Tänker fortfarande så MEN har ändå valt att ge en ny video. Tills den är klar så får ni detta inlägget och en meningslös bild.

Hej allihopa! Jag är uttråkad och ny duschad så jag drar in ett inlägg. Dagens planer är lika klara som oklara vilket ger ett resultat i att jag får se hur de blir med det. Kollade även igenom lite gamla filmer igår. Haha det gav mig lite ideer till saker att göra. Ännu en gång får vi se hur det kommer att gå med det. Mitt rum är även stökigt så borde städa det. Men orkar inte det heller. Och rubriken var egentligen för att jag tänkte på hur omgivningen ser på mig. Ni vet? De som ser mig för första gången? Innan de ser how not sweet I´m så ser jag bara ut som en sötnos med en grym kropp. Jaja har inte mer att säga. Lite saker överallt men valde att inte köra ngn struktur mer än att skriva direkt från huvudet.